Jag har läst tre artiklar. En om bloggare, en om Wow, och en om IRC och andra chat-verktyg i cyberrymden, och detta är vad jag tycker om dem:
Why we blog
Denna artikel redogör helt neutralt vad 23 olika vita medelklass-bloggare tycker om att blogga och vad de har för avsikter och känslor inför det. Bloggarna är oerhört medvetna om läsarna, och en del ”kalibrerar vad de ska och vad de inte borde säga.” De flesta av bloggarna skriver av sig genom bloggen, och en del censurerar sig själva.
Detta delar enligt mig upp bloggare i två grupper, de som bloggar i informativt syfte, och väljer vilka delar av sitt liv som de vill dela med sig av, och de som bloggar för att chockera och få uppmärksamhet. Av vänner till mig som bloggar har jag fått höra om folk som känt sig svikna då de omnämnts i tvivelaktiga sammanhang i bloggen. Personerna i artikeln har antingen regler för vad de skriver om eller känner på sig själva vad de borde och inte borde skriva om.
En sak som ju är en stor fördel/nackdel med bloggandet, är enligt mig att det inte är något tvång varken på att skriva den eller läsa den, ingen blir sårad och ingen känner sig tvingad, såvida man inte sitter och Google Analytics-spionerar på sina vänner/blogg-läsare men då har man nog allvarligare problem än så.
World of Warcraft
En dystopisk artikel om vad som händer med vuxna män med för mycket pengar och fritid.
Personen som skrivit denna artikel har, kastat bort ett år av sitt liv på Wow, ångrar sig, och resonerar över hur synd det är om familjer som krossats på grund av Wow. Detta finner jag ytterst ointressant att diskutera. Är man vuxen och vid sina sinnens fulla bruk finns det en rad saker som man helt enkelt får ta tag i, och underhålla. Dessa inkluderar men begränsar sig inte till:
- Duscha
- Tvätta sig
- Inte vara fet
- Betala räkningar
- Upprätthålla kontakt med vänner och familj
Det är saker man helt enkelt får göra. En sak jag fann komiskt i artikeln var dock storhetsvansinnet som infinner sig hos personer uppslukade i den virtuella världen. Personen som skrivit artikeln blev sårad när han upptäckte att hans lojala följeslagare fungerade och fortsatte utan honom, och inte brydde sig nämnvärt om hans plötsliga uteblivande från deras ”guilds” och ”quests.”
Jag kan dra paralleller till bloggare som sitter hemma, stressade över att komma på nästa nya spännande blogg-inlägg som bara måste prestera vad alla förväntar sig, medan sanningen kanske skulle avslöja 3-4 läsare, där bror, mamma och före detta flickvän är inkluderade.
IRC on Austnet
Denna artikel framhåller en syn på Internet som ett första lyckat försök att bli en ”global village” (global by på svenska.) Personen har testat olika chat-former på Internet, och IRC i synnerhet. En upptäckt som författaren gjort, som många med henne upptäckt är att det inte är den med rappast svar, med störst biceps eller med mest smink som p0wnar på nätet, utan det kan vara den med mest humor, kunskap, och självdistans. Maktbalansen upphör alltså att existera, och andra faktorer spelar in, något som självklart förklarar varför fenomenet blivit så stort. Artikelförfattaren påstår sig ha fått massor med ”close friends” (nära vänner på svenska) genom IRC. Nära vänner? Bekanta sure, men nära vänner?
En annan sak jag är skeptisk till är maktkänslan människor får, vare sig det är Wow, blogg eller IRC. Är det en ”great honor” att bli tillfrågad att bli moderator? Det är ju inte direkt som om det är svårt? Spendera mycket tid, var aktiv, saklig, och håll dig till reglerna så blir man moderator efter några tusen inlägg. Det är knappast som att bli tillfrågad om man vill vara gudfar, best man eller bli friad till?
Fördelar med ovanstående tre Internet-världar enligt artiklarna:
- Anonymiteten
- Sammanhållningen
- Tvångsfritt
Nackdelar med ovanstående tre Internet-världar enligt artiklarna:
- Tidskonsumerande
- Opersonligt
- Känslomässigt uttömmande
Inga kommentarer än
Inga kommentarer ännu.
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
