Den senaste tiden har flera av mina bekanta ”hoppat av” msn-tåget. ”Msn ger mig ångest”, säger någon. ”Det finns folk på msn som jag inte vill prata med”, säger en annan. En tredje påstår sig inte kunna slappna av när han är inne inloggad.
Hur har detta skett? Vad hände? När blev utökade möjligheter att kommunicera och hålla kontakten med sina vänner ångestladdat eller stressande? Är det någon sorts motreaktion på dator-användande och cyber-rymden? Jag vet inte. Vad har folk egentligen för bisarra förhållanden till sina kommunikationsredskap? NEJ, för helvete, rör inte telefonen!! Åh nej nu måste jag gå ut till brevlådan igen och hämta posten, herre gösta!! Hoppas hoppas hoppas att jag inte fått brev. Järnspiken!! Bacon polisong-kalle!!! Måste jag kolla min mail? Tänk tänk om farmor mailat och frågar om jag mår bra!?? Tänk om en arbetsgivare vill intervjua mig för något flashigt jobb där jag sitter och surfar trådlöst och dricker latte från kontorets egna barista, plockar in 60 efter skatt och har en egen assistent jag kan buzza in en gång i minuten bara för att berätta för honom vilken usel människa han är??!! Tänk om jag skulle få det så bra nej det går ju bara inte. Usch och tvi.
Har folk sett Into the Wild en gång för mycket och sitter och väntar på att ge sig ut i vildmarken 200m norr om E6:an för att efter 2 veckor råka äta en… röd flugsvamp?? Den är ju såååå lik en champinjon!!
Jag vet inte. Och jag bryr mig lika mycket som folk bryr sig om min blogg. Förstår du inte vad jag menar? <google-analytics-länk> 33 besök har jag haft på fyra veckor, varav 21 har varit yours truly, DAB.
Jag skulle kunna avsluta min karriär som bloggare med något som…. ”Good night, and good luck…” eller ”Arbete ger frihet…” Men det gör jag inte. Hör upp och hör väl:
VÄGVERKET!!!! …………HELVETE!!!!!!
Inga kommentarer än
Inga kommentarer ännu.
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
